I förra veckan kom IFK Trelleborgs Lars-Olof Hansson in på TFF:s kansli, han var blank i ögonen och såg chockad ut. Han berättade att Lasse Larsson tagits in på sjukhus i Malmö någon vecka tidigare för provtagning och att man nu hittat en tumör hos honom. Mer än så visste man inte och vi skulle avvakta för mer information om läget.
När jag i fredags anlände till kansliet strax innan klockan åtta gjorde jag det samtidigt med Lars-Olof, han visste inte mycket mer om Lasses status än dagarna innan och vi konstaterade bara kort att det var ”för jävligt!”
Under gårdagseftermiddagen nåddes jag av det oerhört trista beskedet att Lasse gått bort några timmar innan. Efter några samtal till chockade TFF-kollegor togs beslutet att lägga ut sorgebeskedet på vår hemsida, så fort vi hade kunnat kontrollera att det var sant.
Jag lärde känna Lasse Larsson redan 1976. Vi gick båda på Liljeborgsskolan, jag i sjuan och Lasse i åttan. Redan då var han firad skyttekung i IFK Trelleborgs pojklag.
Som 20-åring kom han till Malmö FF där det blev två succéfyllda säsonger innan en mindre proffssejour i italienska Atalanta. Väl tillbaka i Malmö FF blev det SM-guld 1986 och året efter fick Lasse titeln allsvensk skyttekung.
Det blev även nio matcher i det svenska landslaget under Laban Arnessons ledning och speciellt minns jag VM-kvalmatchen på Råsunda den 5 juni 1985. Det stod fortfarande 0-0 när Lasse Larsson hoppade in med 20 minuter kvar. Sex minuter senare föll Glenn Strömberg lätt i det tjeckiska straffområdet och Robert Prytz gjorde 1-0 på den efterföljande straffen. I den 86:e minuten fick Lasse sin chans när han vände runt vid straffpunkten och distinkt sköt 2-0 till Sverige. Jag minns att Statsminister Olof Palme kommenterade målet i Sportspegeln på kvällen och jag kände mig oerhört stolt som trelleborgare.
Tyvärr blev det inget VM-slutspel för varken Lasse eller det svenska landslaget. Alla minns vi väl ”tårarna i Prag” i oktober samma år, när Sverige förlorade mot Tjeckoslovakien samtidigt som Portugal vann mot Västtyskland och kvalificerade sig till VM i Mexiko 1986 på Sveriges bekostnad.
1992 kom Lasse Larsson tillbaka till Trelleborg, men då som spelare i Trelleborgs FF. Tyvärr satte en efterhängsen knäskada stopp för fotbollskarriären och redan året efter tackade Lasse för sig som fotbollsspelare. Efter några år som tränare i Tomelilla och som assisterande tränare i Malmö FF återkom han till Trelleborgs FF som tipselittränare 1999. Åren 2001-02 var han assisterande tränare under Alf Westerberg och Anders Grimberg/Ulf Larsson innan han blev sportchef 2004, en post han hade fram till och med 2011 då han på nytt tog över tipselitlaget. När TFF blev degraderat till division 1 hösten 2012, blev Lasse precis som många andra uppsagd på TFF.
När vi sågs var det dock inte fotbollen som var i fokus. Vi var båda stora fans av Bruce Springsteen och jag skulle till och med kunna kalla Lasse för en fanatiker. När jag träffade honom sista gången var det för att få en svensk landslagströja signerad. Lasse hade då börjat jobba som ungdomsansvarig på IFK Trelleborgs kansli, cirkeln var sluten och Lasse verkade väldigt glad för sin nya tjänst. Som vanligt pratade vi även Springsteen och Lasse berättade att någon just skickat ett tidningsurklipp från en konsert där han stod ända framme vid scenen ihop med The Boss. Det var dock det närmaste han kom honom, jag hade så innerligt unnat Lasse att någon gång få möta sin stora idol – nu blev det aldrig så.
Lasse Larsson avled igår endast 52 år gammal, han skulle ha fyllt 53 om precis en vecka. Vi har alldeles för tidigt blivit en lokal fotbollshjälte fattigare i Trelleborg och det känns för jävligt!
Lasse, this one is for you!